Då jag i dag för första gången närvarade vid en kammarmusikkonsert - de spelande var studenter vid Odeums kammarmusikkurs - man får lov att säga att musiken var över förväntan - särskilt imponerades jag av pianisten Per Stattin - har mitt intresse för den brittiske tonsättaren, dirigenten, pianisten, violinisten och pedagogen Benjamin Britten väckts.
- Att tänka att jag har lyckats undgå denne intressante engelsman med sin ibland försiktiga, alltid väl avpassade, ibland märkvärdiga, ibland på gränsen till pekorala musik...
- Jag fastnar särskilt för den till sitt innehåll smått politiskt orienterade Our Hunting Fathers, Op. 8, vars klanger kan ge vem som helst storhetsvansinne. - (Texten till sagda verk är skriven av en av mina favoritpoeter, W.H. Auden.)
- Britten skrev för övrigt musik för Ludwig Wittgensteins mindre namnkunnige äldre bror, den enarmade Paul Wittgenstein.
- Vilket leder mig in på min planerade nyläsning av filosofen Wittgensteins ungdomsverk, Tractatus. Senast jag läste den förstod jag inte mycket. Jag hoppas att det ska gå bättre denna gång. -
-J.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar